I dagarna börjar Erika Parneborgs öl från det egna bryggeriet Hopsie Daisy hitta fram till barer, restauranger och Systembolagshyllor. För bara några år sedan var hon klättrande chef med trygg anställning i telekombranschen. Nu är hon egenföretagare med siktet inställt på ”nationell spridning”, ”stabilitet” och ”bärighet”. För Kneg & Kall berättar hon om vägen från idén hemma i tv-soffan till livet som bryggeritekniker.
Du har alltså ett eget bryggeri. Men vad har du för titel? Bryggare?
Njaa… Jag skulle nog mer kalla mig alltiallo. (skratt) Jag är ingen bryggmästare för det är en tysk titel som man måste ha gått en särskild bryggutbildning i Tyskland för att få. Men jag är utbildad bryggeritekniker, så jag får väl kalla mig det. Även om jag i praktiken gör mer än att brygga.
Hur kom det sig att du startade ett bryggeri?
Egentligen var det en slump. Jag jobbade i Stockholm på Tele2 i 11 år. Jag pendlade fyra timmar om dagen från Gävle och jobbade massor utomlands. Det gick jättebra för mig, jag fick hela tiden nya utmaningar, satt i ledningsgruppen för Tele2 Sverige och tyckte att jag hade kul på jobbet. Samtidigt upplevde jag att jag jobbade precis hela tiden, pendlingen tog mycket tid och dessutom hade vi småbarn då. Så när det blev dags för ännu en stor omorganisation i företaget så kändes det som att det var ett bra tillfälle för mig att kliva av. Så jag gjorde det. Utan att ha en aning om vad jag skulle göra. Jag hade sommarlov med barnen, tog en paus och funderade.
Inga tankar på ölbryggeri just då?
Nej, inte mer än att både jag och min man alltid har varit intresserade av öl; dricka, prova, besöka bryggerier och så. Det har alltid funnits ett genuint intresse hos oss båda. Men sedan satt vi i tv-soffan en kväll och började prata löst om att kanske starta ett bryggeri. Det var bara löst snack till en början. Men när det där snacket kom upp för tredje gången, bestämde vi oss för att faktiskt räkna på det. Vår första tanke var att göra något litet, men när vi började räkna så insåg vi snabbt att man måste ha volym för att få det att gå ihop. Så plötsligt växte tankarna. Samtidigt hittade jag en yrkesutbildning för att bli bryggeritekniker som jag hoppade på. I väntan på att den skulle dra igång ägnade tiden åt att skriva affärsplan och läsa allt jag kunde komma över om branschen. Efter julen började jag utbildningen och fortsatte snickra på idén parallellt.
Och nu är du färdigutbildad och brygger egen öl på eget bryggeri…
Ja, men det har varit en lång och krokig väg hit. Jag klev av Tele2 sommaren 2014 och nu 2017 är vi igång på allvar. Så det har tagit tid. Det är många delar som ska falla på plats. Samtidigt som jag gick utbildningen jobbade jag med att försöka lösa allt som behövde lösas för att komma vidare i projektet. Lokal till exempel. Det visade sig vara jättesvårt, trots att jag breddade mina från början rätt så specifika kriterier. Det var alltid något som gjorde att det inte funkade. Men sedan dök det här upp av en slump. Ett gammalt bageri, bara 800 meter från där jag bor.
Så då var det bara att köra?
Nej, det tog lång tid att lösa finansieringsbiten också. Det slutade med att jag fick byta bank. Det var många hinder längs vägen och flera gånger trodde jag att jag skulle tappa det. Renoveringen av lokalen blev omfattande, och när sedan utrustningen skulle komma i höstas var den försenad och vi hade en del uppstartsproblematik med den. Men nu…det är inte direkt ett självspelande piano men vi är igång.
Många sömnlösa nätter?
Ja, verkligen. Men så har jag tänkt – vad skulle jag göra om jag inte gör det här? Jag VILL ju det här. Folk frågar om jag har någon plan b, men det har jag inte. Om inte jag tror på det här, vem ska då göra det?
Många människor får idéer i tv-soffan som det aldrig blir något av. Hur kommer det sig att du gjorde verklighet av din?
För mig var det nog mycket en mognadsfråga. Min pappa har haft eget företag i alla år. Många i min släkt är egna företagare. När jag började mitt jobb på Tele2, vet jag att jag sa på anställningsintervjun att en sak jag visste säkert var att jag aldrig skulle bli egen företagare. Jag hade ju sett vilket slit det var, pappa jobbade jämt. Så jag ville ha en anställning i ett stort företag. Det var min plan. Men sedan insåg jag ju att det var samma slit där också. Det kunde vara telefonkonferenser mitt i natten och det hände ständigt saker som jag inte hade möjlighet att påverka. Så den enda stora skillnaden mellan min anställning och att driva eget var att jag som anställd lade ner allt slit för någon annan och att jag inte kunde styra över så mycket som jag skulle vilja. Så, jag kände mig redo. Jag tycker om känslan av att allt är upp till mig, både det som är bra och dåligt. Det var rätt tid i livet att ta det här steget. Allt pekade liksom mot det.
Har du med dig något från ditt tidigare jobb som du har nytta av nu?
I botten är jag civilingenjör med inriktning mot industriell ekonomi. Det är en väldigt bred utbildning och jag har aldrig varit specialist på något. Chefskapet på Tele2 var också brett. Man hade totalt operativt ansvar med allt vad det innebär. Det var både högt och lågt. Allt från långsiktiga strategier och budget till att ansvara för att organisera avdelningens konferenser och fixa födelsedagsblommor. Jag tänkte så när jag slutade, att allt det jag hade jobbat med lätt skulle kunna appliceras på något annat.
Apropå ekonomi och budget. Det är inte gratis att starta ett bryggeri, gissar jag. Hur har du löst finansieringsbiten?
Precis, det är ju stora investeringar. Så är det. Men utrustningen är leasad, så det behövde jag inte köpa in. Vi fick ett lån från Almi och ett från en stiftelse som heter Sandvikeninvesterarna. För oss var Almi dörröppnaren. När de sa att de ville köra, så följde andra med. Utöver det har vi gått in med egna pengar och släkten har gått in med pengar. Plus kopiösa mängder obetald arbetstid. Det går inte ens att räkna på.
Vad har du för mål med det här? Hur ser det ut om fem år?
Ambitionen är att det här ska vara en verksamhet som bär sig. Och att vi kan komma så långt att vi har en nationell spridning på våra produkter. I dagsläget känner jag inget behov av att vi ska bli jättestora, jag vill mer att det ska vara stabilt, bärigt och att jag skulle kunna leva på det här. Naturligtvis.
Om du tänker bakåt då. Vad drömde du om som barn?
Rockstjärna, kanske. (skratt) Jag har nog aldrig haft något sånt där ”det här ska jag bli…”. Jag tror jag ville bli konstnär ett tag. Bilmekaniker ett tag, kanske mest för att vara tvärt emot alla andra. Annars har det varit rätt mycket ett bananskal hela vägen. Jag har alltid försökt att inte stänga några dörrar längs vägen, att tänka brett.
Något så brett som ett byggeri…
(skratt) Jamen nu är jag ju framme. Det här är en fantastisk bransch att vara i och jag får jobba med en produkt som jag är intresserad av och som väldigt många kan relatera till. Bara grejen att kunna hålla i det som kommer ut. I handen liksom. Det är en skön känsla, när man som jag kommer från tjänstesektorn.
Slutligen. Bryggeriet heter Hopsie Daisy. Vad kommer namnet ifrån?
Det handlar om att göra något bra och seriöst, men med glimten i ögat. Att inte ta sig själv på så himla stort allvar. Det är så jag själv fungerar och försöker leva efter. Jag är trygg i att jag kan åstadkomma en massa saker, men jag har inget behov av att hävda mig.
Vill du också utbilda dig till bryggeritekniker? I Ludvika finns Sveriges enda yrkeshögskoleutbildning för Bryggeriteknik. Den kan du läsa mer om här!