Sätt upp mål, kasta dig ut, öppna käften och var noga med återhämtningen. Petra Abrahamsson driver ”Finsmakeriet” och har receptet för att orka femtontimmars-pass, fånga drömkunder OCH (inte minst) baka himmelskt goda pepparkakor.
Pepparkaksfabrikör – är det din titel?
Tyvärr så säger jag nog oftast att jag är egen företagare, men min syrra säger att jag borde säga fabrikör. Hon tycker att det låter så coolt. Vår farfar var dessutom fabrikör. Så jag måste nog börja träna på att säga det. Fabrikör. Det är ju ascoolt.
Hur kom det sig att du blev fabrikör?
Jag hade haft en anställning på samma ställe i tio år och trivdes jättebra. Men för mig har det nog egentligen mer varit frågan om när jag skulle ha ett företag, än om jag skulle ha det. Jag visste att jag ville hitta ett befintligt företag att ta över och hade länge haft siktet inställt på Larsson & Söner i hemma Freluga, de som gör Bravo-kolor. I femton år hade jag tjatat på ägaren att jag ville köpa, men han skulle inte sälja. Sedan sa han en dag att han skulle sälja och i min hjärna blev det ”åh vad bra, då gör jag det här nu då”. Men det var fler intressenter, det blev budgivning och jag förlorade. Så då var jag sur i ett halvår. Men så hoppade jag på en utbildning som hette ”flygande start”, som handlade om att ta över befintliga företag. Jag satte upp några kriterier för vilket typ av företag jag letade efter; det fick inte vara några öppettider och det skulle ha en produkt eller varumärke som var outvecklat. Och då hittade jag Arbrå Ångbageri genom näringslivskontoret i Bollnäs.
Var det kärlek vid första ögonkastet?
Nej, absolut inte. Jag hade fortfarande väldigt mycket kola i huvudet. Allt var så himla fint med de där Bravo-kolorna, det där retro-papperet och allt… Men Arbrå Ångbageri passade mig jättebra.
Det är ett företag från 1892, där det finns en historia och en fantastisk pepparkaka med ett hemligt recept. Och det var dessutom outvecklat på det viset att det inte fanns någon förpackning eller lull-lull runt omkring, om man säger så. Så det blev jättebra. Och i efterhand kan jag ju se att det inte var meningen att jag skulle vinna budgivningen på det andra företaget. Det var risiga lokaler och jag lade ett alldeles för högt bud. Däremot hade jag gärna velat ha kolorna. (skratt)
Men nu har du choklad istället?
Ja, förutom pepparkakorna så säljer vi även chokladtryfflar som tillverkas på ett chocolaterie i Belgien. Förra sommaren köpte jag ett företag som hette Skärgårdskonfekt, de stod i montern bredvid oss på Formex och jag sa till ägaren att han skulle höra av sig till mig om han ville sälja. Det gick ett halvår, sedan blev det så. I samband med det bestämde vi oss för att byta namn till Finsmakeriet, där pepparkakorna är en av våra produkter, tryfflarna en annan.
Har det varit en dröm för dig att driva eget?
Nej, det ligger nog mer i generna, att det gör man liksom bara. Man startar något eget. Alla vi syskon har eget och pappa har alltid haft eget. Det är livsstilen. Jag hade alltid jobbat i serviceyrken och visste att jag inte ville ha egen en butik. Jag provade jobba på pappas däckfirma i ett och ett halvt år också, men det var helt fel bransch för mig. Det var inte så mycket fina förpackningar där. (skratt)
Du pratar mycket om förpackningar och hur saker ser ut. Är det estetiska och visuella en viktig grej för dig?
Ja, jag tror det. Jag tycker att det är väldigt roligt att jobba med koncept. Jag har inte den bakgrunden, men jag har konsumentögonen, i och med att jag jobbat mycket i butik. Jag vet vad slutkonsumenten vill ha. Det är nog det som är styrkan kanske, att jag vet vad som säljer.
Hur är du som säljare?
Jag är relationssäljare, till hundra procent. Det är så jag säljer, bara till dem som är intresserade och vill ha, jag trugar aldrig. Och så tror jag att min styrka är att jag är som jag är, oavsett vem jag träffar. Åker jag ner på Åhléns huvudkontor så är jag samma som jag är här på fabriksgolvet.
Vad kommer det ifrån, tror du? Det låter som att du är en trygg person.
Ja, jag har nog en bra självkänsla och har också jobbat väldigt mycket med den mentala biten. Jag går på healing och jag får coachning, jobbar mycket med personlig utveckling och investerar mycket i mig själv. Det gör att jag är otroligt trygg med vad jag vill. Sen tror jag att det händer något med åldern också. Det rör sig mycket inuti.
Nu har du haft företaget sex år. Hur skulle du säga att det går?
Det beror såklart på hur man kollar. Sex år är nog lite av en magisk gräns, tror jag. Det är först efter 5-7 år som man liksom ser och vet. Det är först nu som jag känner att jag börjar ha riktig koll. Vi omsatte en miljon första året, nu omsätter vi fem. Det innebär att det nu är 150 000 produkter som ska ut varje år, som ska handpackas och klistras och skickas. Det är mycket jobb. Det har alltså varit en fin ökning, men det har också varit väldigt mycket kostnader som har följt med. Stora investeringar, jag köpte ett till företag, vi har anställt fler, gjort större lokaler, gjort om företaget till Finsmakeriet…
Alla sådana stora beslut, som att byta namn på företaget, är du ensam i det?
Ja, men jag bollar mycket. Framförallt med syskonen och med personalen. Jag är helt transparent, de vet allt. Allt, allt, allt. Jag är som en öppen bok. Det finns inga hemligheter.
Om du tänker framåt, kommer du att fortsätta med det här?
Jag det tror jag, tills det blir pension. Jag kan inte se mig göra något annat. Nu först och främst har jag en treårsplan att förvalta det jag har och bara försöka utveckla produkterna, förpackningarna och den biten. Jag ska inte köpa fler företag och jag ska inte ha större lokaler. Jag ska bara få lönsamhet på det som är. Och får jag inte det, då måste jag tänka om, då är det något som är fel. Sen har jag ju fortfarande några kunder kvar på drömkundslistan som jag vill ska handla av oss…
Vilka står på drömkundslistan?
Flera av dem har vi nu som kunder: Åhléns, Kungliga slottet, Svenska kyrkan utomlands… men jag drömmer fortfarande om en hotellkedja. Det har jag inte. När det gäller chokladtryfflarna så har vi precis fått klart med en stor blomsterkedja, Euroflorist.
Hur gör du för att få drömkunderna?
Jag är orädd och jag är bra på att öppna käften. (skratt) Både Åhléns och Slottet tror jag att jag träffade på Formex. Det gäller ju att göra ett bra intryck men framför allt att vara en bra leverantör. Och om att skapa bra relationer såklart, jag nöter inte ner folk.
Finns det några vanliga arbetsdagar på ditt jobb? Hur ser de ut i så fall?
Nej, det finns det inte. Under högsäsong, september till januari, är det högtryck. Då börjar jag fyra och jobbar 15-18 timmar per dygn.
Och ändå vill du jobba tills du blir pensionär?
Man vet ju inte i vilken ålder man går i pension… (skratt) Nej, men jag är ju en arbetartyp, jag älskar att arbeta, det är det jag är bäst på. Sedan gäller det ju att ha support hemifrån, annars skulle det inte gå. Jag har en man som sköter allt hemma, jag vet till exempel inte vilka dagar mina barn har idrott och sånt. Han sköter all markservice. Och under resten av året har jag ju normala arbetstider.
Följer jobbet med dig hem?
Nej, aldrig. Då sitter jag hellre kvar en timme och åker när jag är klar. Jag är väldigt noga med återhämtning och jag är helt asocial privat. Jag är på på jobbet och av privat. Jag har inte ens någon dator hemma. Jag läser böcker när jag är ledig. Det går liksom inte att prestera max på alla håll. Jag tycker att det är helt okej att fokusera på en sak.
Finns det några drömmar kvar eller lever du din dröm?
Jag har hur mycket drömmar som helst…
Berätta!
Jag drömmer om att bo i Florida januari till april. Jag drömmer om att tågluffa första klass och bo på lyxhotell. Jag drömmer om att ge mina anställda mycket bonus och hög lön.
Kommer drömmarna bli verklighet?
Ja, absolut. Alla tre. Det tror jag.
Det känns som att du är expert på att få drömmar och mål att gå i uppfyllelse. Har du något tips att dela med dig av?
Det handlar om att våga. Att kasta sig ut och våga. Och att prata högt om sina drömmar, då är det lättare att de blir verklighet. För när man väl börjar säga något, till slut så tror man att det blir så. Så prata ut om drömmarna, så kommer de att hända. Sen kan ju drömmarna ändras efter vägen. När jag startade företaget var drömmen att ha en Mini Cooper. Det var bara det jag såg. Sen när jag hade möjlighet att köpa en bil så kunde jag ju inte köpa en sån för det är ju världens sämsta affär. Så då blev det en Toyota familjebil istället, trots att det var Mini Coopern jag såg framför mig hela tiden.
Sätter du ofta upp planer och mål?
Ja, det är jag duktig på. Både mål och delmål, både privat och i jobbet. Skriver ner massor. Det hjälper mig att komma vidare. Och när jag får ner det på papper, får jag ut det ur huvudet, vilket är jätteskönt. Det finns ju inte hur mycket plats som helst i den här hjärnan. (skratt)
Ett av Petras bästa tips för att hitta motivation och inspiration är att lyssna på podcasten Motivationspodden som finns där poddar finns.